Minns du augusti och Stockholm och rosévin och minns du mig?
Minns du mosebacke och katarina gångbro och utsikten över slussen? Jag har varit där många gånger. Jag tycker om att se på människor i rörelse. Människor i rörelse är liksom ett bevis på att människor är drömmar och mål och en strävan mot någonting bättre och på något sätt, jag vet inte varför, så lugnar det mig.
Minns du klipporna och solen och din blårutiga skjorta? Vi bläddrade i Elle, du ville läsa artiklarna och jag ville titta på moderepotagen. Minns du regnvädret sen? Minns du hur vi sprang med handdukarna över våra huvuden men vi blev alldeles blöta ändå? Vi stod under det där enorma trädet för att vänta ut regnet och från ingenstans sa du att du gillade när jag pussade dig sådär lite hastigt. Så jag gjorde det och sen sa jag att vi var världens fånigaste och du sa nog inte emot.
Och alla sena middagar i lägenheten när du stod vid spisen och jag satt på köksbänken, jag undrar om du också visste att det inte var för alltid. Du lagade mat och jag tittade på och diskade ibland. Jag stod för samtalen, som mest var långa monologer. Jag tror att jag nämnde det någon kväll faktiskt, att jag inte tror på för alltid.
Även om vi är över nu, även om det var mitt fel och det blev dumt jag vet det, och även om jag aldrig sa det så var vi någonting fint och ingen kommer kanske någonsin vara lika bra för mig som du var.
Jag känner precis samma sak när jag är i Stockholm!:)
SvaraRaderadet här kanske låter jättejätte dumt, och du kanske inte alls tar det som en komplimang, men jag måste berätta det för dig!
SvaraRaderaigår såg jag Melissa Horn (jag hoppas du vet vem hon är? annars; http://open.spotify.com/album/357nQyU7dtZmBxRckZR1Vh)
Hon var så himla vacker, hon stod där på scenen, med solen i ögonen, spelade på sin gitarr och förmedlade sina vackra texter. Hon såg så himla generad ut över responsen hon fick och tackade nästan ursäktande hela tiden. Hon var så liten och fin och så himla ärlig och hennes texter har aldrig känts så levande innan. Och helt plötsligt tänkte jag:
"sådär, precis som hon är nu, är nog "merlängtanänkärlek", liten, fin, blyg, osäker och vill inte riktigt ta emot allt det där fina, och kan nog inte riktigt inse hur bra hon faktiskt är"
Tack, för att du precis som Melissa, räddar mig varje dag med dina fina inlägg här. tack.
Åh, kjempekjempefint, jo! Og det er så godt at minner lever videre for alltid, selv om man noen ganger må si farvel til menneskene som var med og skapte dem.
SvaraRaderaSv: det är jag övertygad om.
SvaraRaderaDina texter får mig att längta efter kärlek igen, trots att jag rätt nyligen kommit ut ur ett 2 och ett halvt år långt förhållande och intalat mig själv hur skönt det är att vara singel. Jobbigt hur gräset alltid tycks vara grönare på andra sidan på något vis...
am: Åh, så fint!
SvaraRaderaOlivia: Jag vet inte hur många gånger jag har läst din fina kommentar nu. Tack för att tror något så fint om mig! Jag fullkomligt älskar Melissa Horn. Hennes texter betyder massor för mig. Och därför betyder det ju massor för mig när du skriver som du gör. Tusen miljoner tack!
M: Åh, precis! Minnen finns alltid, alltid kvar. Även om människor liksom passerar. Det är nog både bra och dåligt.
Kasper: Jag tror att jag skulle kunna skriva tusen miljoner fördelar med att vara singel. Jag tycker om att vara singel himla mycket. Inte bara för att det är ofarligt. Här har på något sätt blivit en plats där jag erkänner att även sådana som jag behöver kärlek.
börjar nästan gråta. så himla vackert.
SvaraRadera