Igår gick jag fram till en tjej som satt tre bord ifrån mig och kämpade med att få i sig en näringsdryck. Det var precis samma märke som jag drack, och precis samma smak som faktiskt fortfarande ligger kvar längst inne i min frys. Jag satte mig bredvid henne och berättade att för ungefär ett år sedan så var jag också där. Jag sa att jag tyckte att hon var världens duktigaste och att även om det känns helt omöjligt just nu så blir det bättre snart. Hon log och sa tack och hon var så himla fin och en dag kommer hon också att fatta det.
När jag var som hon, när jag också var tvungen att dricka tre näringsdrycker om dagen, då hade jag behövt någon som sa att det blir bättre snart. När jag var som hon så trodde jag aldrig-aldrig att livet skulle vara så himla mycket bättre bara ett år senare. Men det är det faktiskt, så himla mycket bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad fint av dig! Tycker att vi i Sverige borde bli bättre på att prata med personer vi inte känner - precis som du gjorde. Vi kan hjälpa varandra fastän vi inte känner varandra.
SvaraRaderaKram S
Tack! Och dessutom gör vi ju oss själva en stor tjänst genom att göra något som får oss att må bra! Kram!
Raderajag är bara så himla glad för att din blogg finns. och du kan tro att jag tycker det är spännande med den där boken. alla dina texter är bara helt, näe jag finner inga ord. önskar att jag kunde skriva så fint!
SvaraRaderaÅh, tack så hemskt mycket för dina fina ord! Vet inte riktigt vad jag ska säga men, TACK!!
Radera