Jag kan inte sova.
Jag sitter i soffan och han ligger i min säng tre meter bort och sover alldeles precis just nu. Jag vet inte riktigt hur det känns. Ibland känner jag mig bara så himla tom. Vet inte vad den känslan betyder och om jag borde lyssna på den.
"Imorgon ska vi gå och handla och sen ska vi laga kyckling med basilika och cheesecake till efterrätt. No excuse!" skrev han igår. Det kändes fint.
Sedan kändes det lite jobbigt.
För jag skäms för att jag äter. Jag skäms för att jag är alldeles normalviktig. Jag skäms för att jag fortfarande skäms så mycket för min kropp att jag inte en endaste gång under denna höst vågat gå klädd i jeans. Jag skäms för att de byxorna som jag köpte på barnavdelningen på Kappahl förra hösten och sedan gick hem och sydde in inte passar längre. Jag skäms för att jag inte vågar slänga dem. Skäms för allt. Skäms för honom.
Ibland skäms jag för att jag känner mig nästan fin när jag är med honom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den där känslan av tomhet försöker jag tyda varje dag. Kan man vara kär i någon man ibland bara känner sig så himla tom inför?
SvaraRaderaDet känns så dumt och dåligt och fel att känna sig tom när alla tjatar om att jag borde vara kär. Men det är jag väl. Ibland.
Men ja, precis så!
Raderaoppdaget nettopp alt dette, som du skriver. vakreste, såreste, tyngste jeg har lest på lenge. må lese mer.
SvaraRaderaTusen tack! Du anar inte hur fint det känns att höra!
RaderaDe där känslorna av skam känner jag så väl igen. Usch. Men jag lovar att försöka jobba på dem om du gör detsamma? Jag tror på dig!
SvaraRaderaJag lovar! Åh, vad vi ska bli bättre på det här!
RaderaJag har följt din blogg riktigt länge och alltid gillat den men på senare tid känner jag att den får mig att må riktigt dåligt.
SvaraRaderaJag tror att du borde prata med en psykolog för det är inte hälsosamt att gå runt och tänka sådär :(
Åh, så ska det ju inte vara. Jag vill ju inte att du eller någon annan som läser ska må dåligt av det jag skriver. Det senaste året har varit jättejobbigt och jag har pratat med en del psykologer och så. Och jag hoppas att det ska ljusna här snart. Kram!
RaderaHar du pratat med honom om det som hänt i dåtid? Tänkte att det kanske skulle kännas mindre tomt om du släppte in honom. Kramar i massor.
SvaraRaderaÅh, det har du nog helt rätt i, tack. Tusen kramar!
RaderaJag tror inte på att du borde lyssna på tomhetskänslan. Möjligtvis att man ska registrera att den är där och begrunda det, men inte göra som den vill. För den gör ingenting bra. Den beror sällan på något konkret.
SvaraRaderaOch jag önskar att du inte behövde känna all den där skammen. Tyvärr vet jag inte hur man kommer ur den :( Men du hittar nog ett sätt till slut! Kram