Tre dagar utan antidepp och jag är kaos. Jättejättemotvilligt har jag bestämt att fortsätta äta dem. Känner mig som den svagaste i hela världen men jag fungerar inte utan. Orkar inte kämpa alldeles själv ännu.
Annars då: jag och mina fettoben vandrar vidare och jag skulle ljuga om jag sa annat än att den senaste veckan har varit ett HELVETE. Jag kollade på en massa gamla bilder igår. Bilder på mig från innan jag blev sjuk (när blev jag sjuk egentligen?). Ibland är jag bara så himla rädd för att jag alltid kommer att vara såhär. Jag har hört vissa säga att en del av sjukdomen alltid kommer att finnas kvar. Men man lär sig att hantera den där rösten som skriker att man är värdelös och försöker kontrollera varenda friskt beslut man försöker fatta.
Kära livet, bli lite lättare snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag hör folk som säger att min sjukdom också kommer finnas kvar föralltid, att man lär sig leva med den. Då vill inte jag mer. Jag känner igen mig i dig, även om det är två helt olika problem.
SvaraRaderaJag kände exakt samma sak när jag slutade med antidepp. Det funkade inte alls, och jag var tvungen att börja igen, även fast jag hade trott att jag "mådde bra". Men sen valde jag att inte se det som ett misslyckande. Om jag behöver medicinen för att må bra, är det ju bara att acceptera. Vissa personer har ju bara lägre doser serotonin i kroppen, och behöver lite extra hjälp för att kunna hantera det. Jag har tagit medicinen i snart 4 år, även fast jag är "frisk" nu (vad som nu definieras som "frisk"..)
SvaraRaderaDet blir bättre. OM man fortsätter kämpa och vågar släppa taget. Jag har varit där du är och det är fruktansvärt. Det är ungefär en miljon gånger jobbigare att bli frisk än att vara sjuk (och det är skit att vara nästan normalviktig/normalviktig men må skit ändå) men det blir bättre. Jag lovar. Livet blir sådär himla fint igen.
SvaraRaderaJag har läst din blogg sen den första bloggen för jättelänge sen och jag känner igen mig i nästan varje inlägg. Men det blir bra igen.
Jag är så himla imponerad över dig. Du är stark och ger mig motivation till att fortsätta, fortsätta kampen om rätten till min egna kropp och mitt egna liv. Fortsätt, för det måste finnas något som är så mycket bättre.
SvaraRaderaKärlek till dig.
Du är allt annat än svag fina du! Fortsätt kämpa och släpp kontrollen. Livet blir bra igen, mitt är bättre än innan faktiskt, jag vet vilka som är mina vänner nu, och jag börjar inse vem jag själv är och vem jag vill vara. Det är så otroligt fint.
SvaraRadera