209.

Vi har inte träffats på över ett halvår. Sist vi sågs delade vi min säng och kyssar och jag delade världens jobbigaste hemlighet. Sen bara gick han, det var en tisdagsmorgon i juni och det var senast jag såg honom. Jag skrev att jag saknade honom. Han skrev aldrig något tillbaka.

Idag stod han precis rakt framför mig, en helt vanlig trött söndag, och han frågade mig om servetter. Hur blir det så? Hur ont får livet göra egentligen?