212.

Det som gör mig mest arg och frustrerad över den här sjukdomen är att jag lägger så himla mycket tid och energi på något som är så fruktansvärt onödigt. Tid som skulle kunna läggas på så mycket annat, på sånt som är jag och inte sjukdomen.

På fredag skriver jag tenta i min andra kandidatkurs strategic management. Det handlar om företagsutveckling, hur företag fattar strategiska beslut och det är jätteintressant. Och ändå, fastän jag borde sitta med näsan i böckerna ikväll, så står jag i klädkammaren och fullkomligt river ut kläder. Provar, granskar, hatar och gråter floder framför spegeln. Konstatera att jeansen sitter väldigt tajt nu. Funderar på hur jag överhuvudtaget ska kunna visas i en studiesal med andra människor imorgon. Världens Största Lår är mitt Världens Största Problem. Så ska det ju inte vara.