Men vet ni att även om det gör ont, och även om han håller i någon annans hand den här hösten. Även om hennes ben är smalare och hennes skratt är finare. Även om ingenting är som vanligt, eller om precis allting är som det alltid har varit, så tror jag att vi måste tänka på att någonstans där ute upplever någon den där första hösten med någon. Och bland alla dem, finns de som har väntat och längtat precis som vi.
lördag 2 oktober 2010
78.
Jag vet att hösten är så mycket ångest för så många. Och det är ju inte så konstigt heller. För kvällarna blir ju bara mörkare och luften kyligare och vardagen får hårdare kanter av alla dessa tusenmiljoner jobbiga saker i skolan, alla att våndas inför och ännu inget att andas ut över. Fast ändå, kanske mest bara för att man på något konstigt vis känner sig så mycket mer ensam mellan fyra väggar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
och den första hösten med någon är fantastisk. allra mest fantastisk om man fått vänta lite extra länge. då uppskattar man det på ett helt annat sätt. att slippa frysa ensam.
SvaraRaderaJag upplever min första höst tillsammans med någon, och jag har väntat o längtat så länge! O jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon som tyckte om mig och för att vara helt ärlig så tvekar jag fortfarande ibland om det verkligen kan vara så. Ditt skrivande berör verkligen!
SvaraRadera<3
SvaraRaderanydelig skrevet.
SvaraRaderaDu har så rätt.
SvaraRaderaUnderbart skrivet.
åh. jag skulle kanskekanske kunna ha den där första hösten med någon som senast igår sa att han skulle värma mig i kylan men jag vågar inte falla för jag vet inte vad han vill.(jag vet inte heller vad jag vill egentligen)
SvaraRaderadetta är min första sådan höst.
SvaraRaderaSå vakkert. Og så fint å tenke på noen som har sin første høst med noen helt spesiell. Jeg vet at den kommer en gang, og jeg gleder meg.
SvaraRaderaDet här var det vackraste jag läst på länge. Så sorgligt men ändå så hoppfullt. Nu kommer jag följa dig blogg varje dag!
SvaraRaderaÅh, så fint du skriver!
SvaraRadera