"Det var som att ingenting spelade någon roll längre.
Som att det var vinter och vår och sommar och höst och natt och dag på samma
gång från och med den dagen han lämnade mig.
Efter några veckor, kanske tre eller fyra
eller fem, sa de att det var dags att gå vidare. Och jag gick så himla mycket
efter att Johan hade lämnat mig. Gick och gick och gick och åt ingenting. Sedan
en dag sa en läkare att jag hade anorexia. Hon sa att grav undervikt är
livsfarligt, och jag tänkte att det spelar ingen roll, för jag är ju ändå död."
Den dagen är vi nog många som längtar till. Kan du inte berätta lite om hur du skriver? Det skulle vara så himla kul att veta.
SvaraRaderaJag vill bara skicka dig lite kärlek.
SvaraRaderaJag hittade precis in på din blogg och är helt förtrollad över ditt sätt att beröra med ord. Kan inte sluta läsa!
Kärlek / Samira