Vi står i mitt badrum och borstar tänderna, det är fredag morgon och klockan är snart åtta när han tittar på mig och frågar "men vad är vi?". Hur menar du frågar jag och han säger att vi har ju aldrig sagt det sådär rakt ut.
- Är vi ihop, frågar han med tandkräm i munnen.
- Jag tycker att vi är det, svarar jag.
Och så är vi det. Allting är precis som innan, men ändå, nu är det vi två på riktigt-riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
åh så himla fint! tänk om jag ens hade vågat frågat det till den där personen jag försöker att inte tycka om längre för att vi knappt ses längre, men som jag önskat att jag vågade säga något till...
SvaraRaderaÅh, vad fint!
SvaraRaderaHimla fint bra bäst
SvaraRadera