Idag när han stod alldeles bredvid mig så insåg jag att jag inte saknar honom längre. Jag saknar det vi hade och det är en jättestor skillnad. Jag saknar alla de där känslorna som fanns i mig när jag var med honom. Jag saknar alla stunder vi hade tillsammans, alla nätter, men det finns ingenting kvar av det längre.
Jag hatar att han förstörde allt det där som vi hade. Jag hatar att han inte fattade att det var någonting bra. Och jag hatar att han låtsas som att allting är som vanligt nu, fast ingenting någonsin kommer att bli det igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
DU skriver så bra. Har precis brevid lämnat, av min sambo och fästman. är så trasig och känner igen mig så mycket i dina texter. Behöver någon som förstår mig.. Om du vill prata så skriv ett inlägg med mejl eller något, snälla. kram
SvaraRaderaÅh fina Emma tack så jättemycket! Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva till dig, men du får himla gärna mejla mig om du vill här: omdublundarsafinnsjaginte@gmail.com
SvaraRaderaYou go girl! De är puckon som inte förstår vad de går miste om förrän det är för sent.
SvaraRaderadu skriver helt fantastiskt bra!!
SvaraRaderaTusen tack, det betyder massor för mig!
Radera