263.

Det är fredagen innan lördagen han åker hem till Tyskland. Det innebär att vi inte kommer att ses på två eller kanske tre veckor. Vi har inte bestämt att vi ska ses ikväll, bara sagt att vi kan höras av. Han ringer och jag skrattar i telefonen, jag minns inte åt vad, och sedan säger han att han ska vara med några vänner ikväll. De har inte träffats på så länge och de ska festa hela natten på en sån där olaglig klubb och jag blir lite ledsen fast jag säger inget. Säger att det är självklart att han ska vara med sina vänner sista kvällen innan han åker hem, vi hade ju faktiskt hela onsdagen tillsammans, och han får ha det så roligt men missa inte tåget imorgon och god jul och hejdå.

Klickar av och blir ledsen. Fattar inte riktigt vad det är med mig, vill inte tycka att det är tråkigt att han väljer sina vänner framför mig. Vill tycka att det är så det ska vara och precis så är ju jag också. Men ändå. Det är den sista natten i samma stad och jag vill så himla gärna att han ska ligga nära mig bara den här natten. Han ringer upp men jag svarar inte. Lägger mig i sängen och undrar varför-varför-varför känns det såhär?

Sen ringer jag upp honom. Han frågar om jag är sur och jag säger nej, nej, nej, du har missuppfattat allting för jag är inte alls sur. Han säger att det var så länge sedan han träffade dem han ska vara med ikväll. Sen är vi tysta tills han säger "jag kommer sakna dig när jag är i Tyskland" och jag vet inte vad jag ska säga så jag säger ingenting.

Det blir kväll och jag dricker ett glas vin och gör ingenting när han skriver "jag vill ha dig, jag åker till dig nu" och bara tanken på att han lämnar sina vänner och den där festen bara för att vara med mig känns lite som det finaste i hela världen just där och då.