Helgen har varit ensam, jättesvår och ångestfylld. Det beror nog mest på att jag ska till en ny äs-mottagning imorgon. Senast jag gick på en sån där första bedömning var jag alldeles förstörd och gravt underviktig. Nu är jag nära normalvikt men allting innanför är fortfarande kaos. Det var precis just det här som jag var så himla rädd för när jag vägde mindre. Att fortfarande vara lika sjuk på insidan utan att någon ser. Tusenmiljoner hemligheter och ingen att ligga nära.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är precis det jag också var rädd för när jag var sjuk. Rädd för att kilona skulle öka och alla runt omkring skulle tro att nu är allt bra, fast inuti var ingenting bra.
SvaraRaderaJa visst var det jobbigt, det var en tuff period, då ångesten var stor och sjukdomen kändes väldigt lockande igen. På något vis hade det sjuka blivit det trygga och det friska blivit skrämmande och läskigt. MEn kämpa på, för att det sjuka kommer bara förstöra mer och mer. Låt inte det hända. Kämpa, det tar tid men du kommer att må bra en dag, som normalviktig och det kommer vara värt det.
Idag mår jag bra, det har tagit många år, men jag är så glad och stolt över att jag har lyckats ta mig igenom och lyckas hitta mitt friska jag igen.
Jag har läst din blogg länge och jag älskar den men det gör så ont i mig att läsa om hur du mår nu och jag hoppas verkligen med hela mitt hjärta att du ska få må bra igen. För deet är du värd! Så kämpa på för det finns inga genvägar men du är på helt rätt väg nu!
<3