165.

Jag har tappat nästan en fjärdedel av min kroppsvikt. Ändå går det liksom inte att jämföra med allting annat som jag har tappat.

Det är så himla svårt att förstå ibland, livet och sånt, varför vi gör det ännu svårare när det redan är fullt tillräckligt. Det ska ju inte behöva kännas sådär omöjligt och man ska inte behöva vara sådär rädd för att inte räcka till eller för att inte prestera tillräckligt hela tiden. Jag tror vi är ganska många som vet det egentligen, men som fastnar där ändå.