lördag 4 september 2010

69.

Han säger att han berättar sådant som han inte har berättat för någon för mig och att han vet inte varför. Jag vet inte om det är sant eller om han vill att jag ska känna mig speciell. Jag vet inte om det spelar någon roll vilket.

Han säger att jag inte berättar någonting. Och det är ju sant. Jag väntar liksom alltid att på att de ska inse att de inte känner mig alls. De flesta förstår nog aldrig.

Han frågar så försiktigt om jag kan berätta något om det där innanför men jag svarar aldrig. Och han säger att någon gång kommer någon lycklig hitta in dit, och jag säger kanske fast egentligen så tror jag inte det.

4 kommentarer:

  1. åh vad jag skulle vilja träffa dig!

    SvaraRadera
  2. Takk, så himla fint av deg å si det. Og ja, det er virkelig på ekte. Både på godt og vondt.

    Men hörru du, denne typen som du skriver om her, jeg synes han høres helt fantastisk ut. Og kanskje er ikke det viktigste om du klarer å fortelle ham om det som er innenfor, kanskje er det viktigste at han våget å spørre.

    SvaraRadera
  3. du är så himla bra. känns som att du beskriver mitt liv varje gång jag kikar in här. kram på dig fina du!

    SvaraRadera
  4. Längesen jag skrev här. Har bara tappat orden, igen. Jag gör det ibland när det händer saker jag inte kan kontrollera och inte förstår själv.

    Men det är lika fint här som vanligt. Bara så du vet.

    SvaraRadera